jag önskar att jag hade förmågan att göra alla glada och nöjda, mest glada!
hejhejhejhej.
förlåt men mitt liv känns riktigt jävla pissigt just nu. Det gör så jävla ont i mig och ingenting är som det en gång varit och kommer heller aldrig att bli.
Jag orkar inte vara den som står mitt emellan, den som håller ihop allting. det är alldeles för tungt. Jag klarar inte av att vara den som tar emot allting från allt och alla. jag vet att jag inte är ensam i världen om att vara med om detta och jag vet att det blir bra. MEN just nu hjälper det inte mig ett skit att tänka så. för NU är det inte bra. det gör så ont i mig och se människor jag tycker om må dåligt. Om jag bara kunde så skulle jag ta all smärta, alla tårar ja ALLT för att dom personerna ja tycker mest om skulle få slippa.
Och vad kommer att hända nu då?
förlåt men mitt liv känns riktigt jävla pissigt just nu. Det gör så jävla ont i mig och ingenting är som det en gång varit och kommer heller aldrig att bli.
Jag orkar inte vara den som står mitt emellan, den som håller ihop allting. det är alldeles för tungt. Jag klarar inte av att vara den som tar emot allting från allt och alla. jag vet att jag inte är ensam i världen om att vara med om detta och jag vet att det blir bra. MEN just nu hjälper det inte mig ett skit att tänka så. för NU är det inte bra. det gör så ont i mig och se människor jag tycker om må dåligt. Om jag bara kunde så skulle jag ta all smärta, alla tårar ja ALLT för att dom personerna ja tycker mest om skulle få slippa.
Och vad kommer att hända nu då?
jag orkar inte
jag vill ge upp, jag vill bryta ihop.
Vet att jag är stark, men inte så stark som jag vill vara.
Vill kunna ta allting med en klackspark.
Vet att allting blir bra. Men just nu är allting inte bra. Inte någonstans! även fast jag vet att det alltid blir bra,
folk säger det dagligen och jag säger det med! men just nu hjälper det inte vad någon säger. inte ens mina egna tankar om att allting ska bli bra hjälper mig igenom det här just nu.
Stundtals känns allting okej, som om jag har hunnit smälta allt det här. Men har fortfarande inte fattat vad allt det här innebär egentligen. vet inte ens vad som händer imorgon, och att inte ens veta vart jag ska ta vägen imorgon är så jävla tungt! vet att jag har flera hem, men det hjälper inte heller. Vill ha mitt hem med båda mina föräldrar så som det alltid har varit och så som jag alltid trodde det skulle vara!
vet inte heller vad familjen förväntar sig av mig, kanske att jag ska vara starkast av alla? stå mitt emallan allihopa?
jag vill inte vara något mellanting, som sänder bud mellan två olika personer som från att ha varit tillsammans i över 30 år, till att inte ens kunna prata med varandra öga mot öga.
känslan går inte att beskriva.
Helst av allt skulle jag bara vilja börja ett nytt liv, utan huset och med både mamma och pappa.. fast de två på varsitt håll.
det är okej för mig att dom har tagit det beslutet, även om det gör ont i mig varenda gång jag tänker på det! som är typ 23 timmar dagligen. Önskar bara att det skulle kunna gå och prata med varandra, även om jag vet att det är
jobbigt för dem.
nej usch, jag saknar den gamla emelie, den som skiter i vilket typ. hoppas hon itne blir borta allt för länge för den
här emelie är riktigt jävla jobbig.
Vet att jag är stark, men inte så stark som jag vill vara.
Vill kunna ta allting med en klackspark.
Vet att allting blir bra. Men just nu är allting inte bra. Inte någonstans! även fast jag vet att det alltid blir bra,
folk säger det dagligen och jag säger det med! men just nu hjälper det inte vad någon säger. inte ens mina egna tankar om att allting ska bli bra hjälper mig igenom det här just nu.
Stundtals känns allting okej, som om jag har hunnit smälta allt det här. Men har fortfarande inte fattat vad allt det här innebär egentligen. vet inte ens vad som händer imorgon, och att inte ens veta vart jag ska ta vägen imorgon är så jävla tungt! vet att jag har flera hem, men det hjälper inte heller. Vill ha mitt hem med båda mina föräldrar så som det alltid har varit och så som jag alltid trodde det skulle vara!
vet inte heller vad familjen förväntar sig av mig, kanske att jag ska vara starkast av alla? stå mitt emallan allihopa?
jag vill inte vara något mellanting, som sänder bud mellan två olika personer som från att ha varit tillsammans i över 30 år, till att inte ens kunna prata med varandra öga mot öga.
känslan går inte att beskriva.
Helst av allt skulle jag bara vilja börja ett nytt liv, utan huset och med både mamma och pappa.. fast de två på varsitt håll.
det är okej för mig att dom har tagit det beslutet, även om det gör ont i mig varenda gång jag tänker på det! som är typ 23 timmar dagligen. Önskar bara att det skulle kunna gå och prata med varandra, även om jag vet att det är
jobbigt för dem.
nej usch, jag saknar den gamla emelie, den som skiter i vilket typ. hoppas hon itne blir borta allt för länge för den
här emelie är riktigt jävla jobbig.
I'm strong enough
I don't need your sympathy
There's nothing you can say or do for me
And I don't want a miracle
Strong enough and I quit crying
Long enough now I'm strong enough
vi är starka och vi kommer att klara det här älskade systrar, mamma&pappa. vad som än händer kommer ni alltid att vara min familj och jag kommer alltid att älska er mest av allt.
There's nothing you can say or do for me
And I don't want a miracle
Strong enough and I quit crying
Long enough now I'm strong enough
vi är starka och vi kommer att klara det här älskade systrar, mamma&pappa. vad som än händer kommer ni alltid att vara min familj och jag kommer alltid att älska er mest av allt.
verkligheten kallar
när det händer något otippat, till det sämre. det är då man uppskattar allting man hade innan, det är då man fattar vad riktig smärta är. alldeles för sent, när man inte kan göra någonting åt det. känns som en jävla käftsmäll. jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hur framtiden ser ut. det ända jag vet är att jag inte vet någonting alls. är det såhär verkligheten ser ut ? iasf vill jag inte vara med mer. inte just nu.
Trodde att jag visste va smärta va. Men tro mig.. Nu vet jag vad smärta är på riktigt och det är ingenting man vill
vara med om alltför ofta.
Trodde att jag visste va smärta va. Men tro mig.. Nu vet jag vad smärta är på riktigt och det är ingenting man vill
vara med om alltför ofta.
HAHAHAHA FÖRLÅT.
haha förlåt verkligen.
jobbpluggjobbpluggjobbplugg
HEJ
Livet knallar på, ibland händer det ingenting och ibland allting samtidigt. Just nu består mitt liv av plugg och jobb!
kom precis hem från woorket nu.Ligger och gosar med pettsonälskling och ska alldeles strax ta mig en promenix med lovebaby och sen ska jag plugga hela kvällen. kul liv, men ja gillare ;)
Taggar min och andreas 20års ferre oxå, kommer bli feeeeeeet som fan.
Livet knallar på, ibland händer det ingenting och ibland allting samtidigt. Just nu består mitt liv av plugg och jobb!
kom precis hem från woorket nu.Ligger och gosar med pettsonälskling och ska alldeles strax ta mig en promenix med lovebaby och sen ska jag plugga hela kvällen. kul liv, men ja gillare ;)
Taggar min och andreas 20års ferre oxå, kommer bli feeeeeeet som fan.
BFF
Julia larsson, jag saknar dig min vän!
