verkligheten kallar

när det händer något otippat, till det sämre. det är då man uppskattar allting man hade innan, det är då man fattar vad riktig smärta är. alldeles för sent, när man inte kan göra någonting åt det.  känns som en jävla käftsmäll. jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hur framtiden ser ut. det ända jag vet är att jag inte vet någonting alls. är det såhär verkligheten ser ut ?  iasf vill jag inte vara med mer. inte just nu.
Trodde att jag visste va smärta va. Men tro mig.. Nu vet jag vad smärta är på riktigt och det är ingenting man vill
vara med om alltför ofta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0